Hur skulle jag kunna veta att Mannen jag la mitt liv och mina barns liv, är manodepressiv med Multia Psykoser?
Det var svårt innan jag förstod, att hänga med. Många otroliga resor har jag utsatts för, bara för att jag älskade honom så mycket & visste inte vad som var felet.Jag förstod ju inte, utan trodde på allt han sa… om & om igen.Att ena stunden vara hans "bästis" för att några, kanske bara timmar eller dagar vara den värsta människan på jorden enligt honom själv.
- Jag!
"Som manodepressiv har man ofta själv svårt att inse när man går över till sin hypomaniska eller maniska perioder. Tempot ökar, man talar fortare och för andra kanske osammanhängande. De anhöriga har svårt att hänga med i ens konversationer. Man talar snabbt och ivrigt och tankarna snurrar likt förrymda fåglar i huvud." (det har han sagt själv,så många gånger...)
Om man drabbas av en svår mani kan man bli så uppvarvad att man tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra. Och det var det som hände oss. Hans omdöme var vårt fel, allt var vårt fel & vi hamnade i hans skärseld… Han lämnade oss, ett familjeliv & ingen av oss kunde förstå vad det var som hände… Han kan fortfarande INTE släppa taget om mig, mina barn har han släppt, men mig återkommer han till om & om igen.
Lämnade Mig utan ett ord…
Vi hade planerat ett liv tillsammans i evighet. I hans lilla värld & jag gick på det…
Han friade till mig..Vi skulle byta till ett eget efternamn.Vi tittade på ringar..Vi bokade(& jag betalade ) en lång resa till Indien med alla barnen som vittne till en inplanerad förlovning på stranden.
Vi tom köpte vita kläder till Cermonin!!
Men..Jag såg inte genom rökridån.
Han planerade länge att lämna oss utan min & barnens vetskap.
En morgon hade han tagit alla sina/våra saker & bara försvann.
Utan något brev.
Har fått veta att det första riktiga utbrottet brukar uppkomma vid 30-31 års ålder & det var just då som vi hade det (först) som bäst. När vi hade levt tillsammans i ca 1 år blev han bara mer apatisk här hemma. Orkade inte ta för sig någonting, blev bara mer & mer aggressiv.bitter.arga utbrott på oss alla. Fick för sig att Vi svartade ner honom, sa han. Han började prata om oss med andra, att vi behandlade honom illa. Tog hans energi & livs kraft ifrån honom. Vi kvävde honom & pratade illa om honom i vårt eget hem bakom hans rygg, sa han…
”Mani är ett farligare tillstånd är hypomani. Den maniske kan för litet bli oerhört irriterad och oresonlig, vilket i sin tur kan leda till aggressivitet och otroliga vredesutbrott. Tankarna blir svåra att hålla ihop och man har livliga associationer. Vill det sig riktigt illa kan den planlösa överaktiviteten växa till tanketrängsel och vanföreställningar. Den maniske kan inte längre tolka vad som händer, tappar verklighetsförankringen och kan gå in i en psykos”
Han började ”ge sig på oss fysiksgt”. Skrek och hotade även mina barn. Han kunde brottas med mig, till den milda grad så jag fick rejäla blåmärken. Dagarna efter kunde han frågandes fråga mig hur jag kunde ha blåmärken, när jag sa att det var ”ju han som givit mig dem”, brusade han upp och for upp ur soffan.skrikandes att så var det ju inte alls, han hade ju bara försökt och lugna ner mig och han hade inte rört mig mer än nödvändigt… detta hände om och om igen. Även då han hade ”flyttat ut”…
Han säger att han aldrig har pratat illa om mig, men det var det enda han gjorde under ett års tid efter det att han lämnade oss…han sa senast i förra veckan..mjukt att han aldrig har velat mig illa eller aldrig någonsin ha pratat illa om mig… men jag vet att det handlar bara om dagar, veckor så har han ”spytt galla över mig” till någon av sina närmaste igen...
Han kan ena dagen prata illa om sina vänner till det grövsta, för att dagarna efter vara full med inspiratiotion att umgås med dem, När jag påminner honom (de gånger) att han faktiskt ”hatade” personen i fråga kan han få fruktansvärda utbrott & blir galen av vrede på mig, för att jag påminde honom & att han har då verkligen INTE sagt ett ont ord om sina Vänner.
Han kan ”byta” vänner.byta jobb.byta projekt som att vända på en handske.
Han anses vara väldigt kreativ, men ibland en tendens att gå till överdrift och bli fanatisk.han kan få perioder då hans kreativitet och ambition stegrar till en grad av mani. Han förklarade för mig i början av vår kärlek, att han hade storslagna visioner … Han fick tom mina barn att tro på hans visioner…
"Han tycker sig må strålande bra och kan producera oerhört mycket under den här tiden som ligger långt ovanför det "normala".Detta tillstånd kallas "hypomani" som ligger under stadiet "mani".Hypomani kan övergå i mani, "
Ena stunden kan han sitta & mecka i dygn med sina spel, Han kan drar i gång stora projekt … känner sig kreativ och stark. Han kan i omgångar arbeta med sina Tv-spel & Flipper,Arkad spel projektet näst intill dygnet om. Han behöver knappt inte sova alls i de perioderna... På sin höjd kan Han kanske offra 3-4 timmars sömn på en soffa innan Han stiger upp igen, utsövd och fortsätter arbeta. Andra gången är det en ny kärlek som han lägger ner all energi på,(som tex. mig & mina barn) sedan kan han lägga det åt sidan med att säga att han har ”slutat” med det, Han orkar inte, får ingen kraft & så lägger han all energi på att arbeta, eller lägga alla sina pengar på andra saker, som mängder med filmer eller andra saker som just då gagnar hans iver, musikinstrument med tillbehör.att börja ”plugga” igen.osv.… tills han tappar orken eller lusten & så går han tillbaks till (mig) eller sina vänner som han tidigare just har pratat så illa om, men nu är de det bästa han haft.osv. Eller så går han tillbaks igen till sina spel & meckandet med dem. Det rullar på i en cirkel, men det är alltid samma innehåll.
spel.musik.filmer.arbetet.pluggandet.spela Dj:musik ute på krogar & fester.förhållanden.ect.
Han kan få ett otroligt självförtroende och tror sig om att klara allt möjligt som i vanliga fall skulle ha förefallit omöjligt eller svårt. Han brukar säga.” ingenting är omöjligt..”
”Både hypomani och mani ingår tillsammans med den efterföljande depressionen i vad som kallas bipolär sjukdom – manodepressivitet..”.
Det var svårt innan jag förstod, att hänga med. Många otroliga resor har jag utsatts för, bara för att jag älskade honom så mycket & visste inte vad som var felet.
Jag förstod ju inte, utan trodde på allt han sa… om & om igen.
Att ena stunden vara hans ”bästis” för att några, kanske bara timmar eller dagar vara den värsta människan på jorden enligt honom själv.
Han kan ringa upp mig på ett dygn ca 3-5 gr & de första samtalen är han glad, trevlig som sedan eskalerar ut i vredesutbrott & glåpord.
Det slutar alltid under ett dygn med att jag gråter mig till söms…
Det är inte ofta jag går med glädje rus när jag har pratat under ett dygn med honom.
Han kan hålla sig borta i flera månader & sedan ”bara ringa upp” jätte glad & prata på som om dessa månader inte harfunnits... Det sista jag hörde av honom då.kanske var att jag var den vidrigaste människan på jorden & det tar veckor, månader att återhämta mig.gå vidare.så ringer han & vill träffas. Han kommer över. Vi älskar & pratar om livet. Vad han har gjort.”vilka han nu hatar & vilka som är guld värda”...
Efter ett par timmar börjar hans olusthet & han börjar bli otrevlig.blir snarstucken & så går han i väg, upprörd & arg & jag har hittills aldrig förstått vad jag gjorde för fel ”den här gången”. Och Hans liv fortsätter pendla mellan att dödslängta och extatiskt lyckorus i allt han förekommer sig med…tills han hör av sig nästa gång…
Men i dag vet jag. Nu vet jag…
Att jag aldrig gjorde något fel.det är han som har felet & jag kommer aldrig att kunna hjälpa honom. Ingen kärlek eller vänskap kan rädda honom.
Han vet inte om det själv.I hans värd är han perfekt & det är ”oss andra” som det är fel på…
Han har förvisso kommit till insikt att något är fel, men han vet inte vad & kommer nog aldrig få veta det heller, Utåt sett är han en snäll Kamrat & Vän. En kille som är om sig & kring sig.fixar & donar & ställer upp, när han orkar & vill. Har många vänner ”ute på stan”…
Men ingen riktigt bästa vän. Hans vänner är periodare, Han kan vara ”bästis” ett par månader, sedan byts de ut för att senare återkomma i hans värld…
Tyvärr Älskar jag honom, men inte den han är i dag, utan den kille jag träffade innan hans symtom bröt ut. Jag älskade den fumliga mannen som snubblade.tappade blomjords påse i marken.hade långa tånaglar & lite överviktig.Som hade sin gamla tandstälning kvar, Som hade lätt till både skratt & tårar...Som Älskade att göra allt med mig & var min bästis. Jag kände mig älskad, riktigt älskad.Vi skrattade mycket.gjorde allt tillsammans.Vi tom hade kul ute på Ikea!!!
Så kom det smygandes.på ett par månader förändrades han från att vara den bästa Mannen i mitt liv,
till att bli ett "Monster"...han vet själv om när det hände.Han sa det sist,
- Du kom på mig att förändras när du gick ut i skogen & grät ,den där gången...
för att Du tyckte att jag hade blivit ett "monster"..sa han..
Vilket förvånar mig....
Jag tom ”tackade Gud”, för att jag hade fått chansen att träffa honom, få bli älskad av honom & få älska tillbaka…
I dag vet jag inte vem jag skall hata för att jag hamnade i hans sjuka värld…
För jag lärde mig ingenting mer än att bli ännu mera rädd för den ”Sanna Kärleken”…
