MotherBitch

Bara med öppet sinne kan vi se nyanserna.
 
Alla psykiskt friska människor blir, i någon mån, "stalkers" om Kärleken gör slut.
Bara sjuka människor kan ignorera personen som krossat ens hjärta.
Inte för att jag hävdar att jag är helt jävla frisk. Men kanske inte sjuk heller.
Jag var kär, förälskad. Och mänskligt naiv att jag,min dåre föll för smicker
och uppskattade att han var så ihärdig. Hur skulle jag kunna veta om han verkligen
menade det den här gången eller skulle jag bli lurad på allt som jag trodde på...
Igen. & Igen. & igen.som alla de andra gångerna..


Om föföljelse. Vanvett & terrosering.
Jag som inte ännes ville först. Inte vågade. Inte tordes försöka igen.
Men när jag tillslut gav med mig, gav vika för allt som sas & allt som lovades...

Ja. Då vände det och helt plötsligt vart allt mitt fel.

Mitt fel att kärleken inte höll, mitt fel att han stack.
Mitt fel att han gav upp.
Mitt fel att han valde en annan.
Mitt fel... att jag vart så jobbig...
Mitt fel. Att jag valde honom.
Mitt fel att jag lyssnade på hans vackra ord om sann kärlek ...
 
Var ... Varför valde du mig? Varför valde du att såra mig?

   Jag tror inte på Ödet längre !
                                                Varför ska jag? 


     Bitterhetens sötma är mitt förnamn & Hatet är mitt efternamn?

......


Jag verkligen njöt & älskade känslan av att få göra andra människor lyckliga.
Jag överraskade alltid med presenter, utflykter. Konserter? resor.
Bio med middagar. Mys bad med candelaber & vin. Soft musik.

Att ta hand om varandra är det viktigaste som finns för det är ju så underbart
att se den man älskar att bli, harmonisk.nöjd.lycklig.
Jag blir varm i hela mig när jag ser på den andre eller känner själv att jag har lyckats göra rätt.
Det ska bara finnas där..annars blir det krystat & fel ...irritation blir till en bekräftelse tillslut..
·        

Nu har jag slocknat. Efter år av givande.av att dela med mig? av att ge bort en del av min själ till varje man som trott sig älskat mig & fick för sig att dela sitt liv med mig? som bara tog mig för givet eller. Inte såg mig & mina behov. Som inte var rädd om mig.

Försöker inte göra mig illa mer nu.
·         Inte öppna dörren. Inte ännes på glänt.
·         Tittar bort. Lyssnar inte. Känner inte efter.

Att man inte kan få det man vill ha av en person kan kännas mer egoistiskt.

Saknar den äkta sanna lyckan av att kunna få chansen att älska en annan människa...
Och att få bli älskad tillbaks? Finns den?
Funderar alltid i början i ett nytt förhållande om jag skall släppa ut känslor eller hålla tillbaka. Vara sann mot sig själv och släppa ut är nog bäst. Så varför blir jag alltid ensam kvar. Jag lever inte på hatet. Men jag lever på hatet mot hatet. Det känns lättast att leva på hatet.,
Bitterhetens sötma är mitt förnamn & Hatet är mitt efternamn?
Ena dagen kan jag må hur bra som helst men dagen efter kan det kännas att det inte är värt att leva. Man kan lura sig själv, men det hinner ifatt...


Skulle va skönt att ha någon som plockade upp mig från det skitiga golvet ibland,
som ser vem jag är, hur jag mår. Mina laster. Brister & fel? mina downs.
en soul maids..en bästa vän,älskare & kompis, mitt andra jag..min andra hälft?

Jag vill ha en Man i mitt liv som vill ge & ta vara på det vackra som finns, kärleken, respekten & ömsidigheten, troheten & glädjen över att få somna bredvid varandra
Och vakna upp tillsammans varje morgon,
Som med kärlek masserar mina ömma svullna fötter, som smeker min onda rygg
& nacke tills jag somnar ....utan att själv sucka och kör över mig som en buldozer, bara för att?
jag har behöft tjatat mig till 3 minuters massage el kärlek eller sex?
Utan som ser på mig från månljusets sken med ett leende och tänker att han är så lycklig som får göra mig lycklig? han vet, att vi två tar hand Om varandra.

När den ene är sjuk eller hängig, tar den andre vid... stöttar & ställer upp...
Tar hand om varandra. Små bubbelbad mitt i veckan. Ett glas rött till maten.
Mys i sängen & skratt. Krypa upp hos varandra till en film i soffan.
En liten överraskande blombukett som står på köksbordet & en lapp där det står.
?tack för att du finns? ? bara så där. Små överraskningar till varandra. 

?

Att kunna leva tillsammans & synka våra olika liv på ett fungerande sätt.
En musikspelandes/sjungandes Man som jag kan dela mina musikaliska intressen med,
är så viktigt för mig. Att kunna skapa musik tillsammans. Att lyssna på mina ord & min vetenskap
& kunskaper. Som inte kör över mig? som älskar min inre styrka & egenskaperna jag har.
?som älskar mig för den jag Ä och för det jag kan ge..?!!

En man som inte har svårt att haka på alla mina impulsiva initiativ
och förändringar som jag gärna vill rucka på & göra ?nåt? nytt & galet med.

Har svårt att acceptera och förstå att alla inte vill eller kan haka på i mitt tempo.
Jag kan dessvärre stressa sönder en människa,men inte med flit.
Jag behöver någon som hjälper mig, som har viljan att göra allt för varandra så den andre mår bra. Någon man inte vill vara utan, Dela allt med både livets glada och tråkiga stunder. Inte försöker trampa ner mig, tysta ner mig. Kväva mig med elaka ord. Hårda tag & förmjukelse. Jag pratar & diskuterar.
Frågar & försöker förstå.
Men först blir jag lamslagen,apatisk,chockad & förstår inte hur han kunde innan säga
att han skulle aldrig utsätta mig för varken tårar eller smärta fysiskt eller psykiskt
Och just i denna stund står han framför mig med hatiska kalla ögon & skriker åt mig elaka ord.. Ser hur hans läppar rör sig. Ser hans tänder. Ser hans avsky i blicken.
Känner hans händer hårt runt mina armar..hur hans fingrar tar tag om min käke & kramar om...

men....det enda jag hör är min egen röst inne i mitt huvud.. medans tårarna rinner nedför mina kinder...

- hur kunde han..Varför gör han så här,Vad var det som hände..??
Han kan inte älska mig. Har aldrig gjort.

Känner en smärta i bröstet som är fruktansvärd. (besvikelsen)


När allt det lägger sig..när timmarna,dagarna & veckorna går... så blir jag mer uppgiven ,
bitter & svag.... jag ger mig inte..för jag minns allt som om det var ...innan han förvandlades till 
"ett monster"..... Minns vad han sa. Att jag var smart. Att han älskade min hjärna. Så. Han väljer att dra.
Att sticka. När argumenten tynar & han kan inget annat än att slåss med elaka ord. Som dräper mig, golvar mig.totalt...Men jag reser mig upp... Gråtandes. Spyfärdig. 
 
 
En förälskelse är som en berusning och en verklighetsflykt.
Jag handlar bortom allt förnuft. Jag blir oemottaglig för alla kloka argument.
Jag vägrar att se verkligheten. Glömmer bort alla viktiga ting jag borde göra
& Ska ha gjort. ,Jag vill bara ligga i sängen,titta på varandra som två fåntrattar...

 
 Ingen människa känner sig mer förtvivlad och övergiven än den som mitt i natten får ångest och inte har en varm, mjuk len manlig kropp bredvid sig. Som tröstar i nattens mörker. som håller om ,klappar på håret i timmar..Tills man lugnt kan somna i ?Hans? trygga famn? 
 
När jag är ensam och ångestfylld är jag rädd. Helt absurt.Jag blir en liten, liten skit....
Blir så förbannad på mig själv! Jag är så trött på att känna så här.

Jag älskar världen, när den älskar Mig..

"Liten"