MotherBitch

Att leva i nuet & inte i minnen,är det vad Världen vill att man skall göra??




Tror inte det
Att "göra minnen" känns bra i både kropp & själ.att få dela på något gemensamt...
Men med bitterhetens sötma har jag med  erfarenhet upptäckt
att så är INTE  fallet alls.Onej!
Det man delar tillsammans  just i de ögonblicken man känner att
"man hör ihop,gör minnen tillsammans"delar sig allt i hjärta & huvud
på den andre,när ALLT sedan kommer till sin tragiska spets (AJ!!)
Inte just då..man skrattar ,minns tillsammans alltihop precis så som det var..
man kan nästan känna ett rus av de känslor,dofter.värmen av solen ..
höra musiken i bakhuvudet.el nå´t annat..när man "minns tillsammans "
& nästan pratar i mun på varandra när man delar med sig
av sina minnen till andra ...

Men..så raderas det, erasar  allt bara bort i den andres hjärna & själ..
DET finns helt plötsligt INTE där mera.

- " men hörru,kommer du inte ihåg när du & jag gjorde det där roliga,du vet??
     vi skrattade & var så underbart kära..minns du inte alls??? "

- " Näe..jag minns inte..va fan..jag har annat att tänka på nu " ....

- Det var Du som sa till mig...
Gumman,glöm aldrig bort den här stunden..lova mig det!?


Så helt plötsligt,bara så där..
så tog "han" bort det sista av det vackra,underbara som fanns kvar
Nu finns bara allt det elaka,smutsiga som blev över
av alla dåliga "göra minnen" kvar....
Och det är precis det "han" bara minns..
det dåliga,jobbiga.tråkiga..Inget vackert fick finnas kvar
och gör det,så är historien helt & håller en helt "ny story "av vårt gemensamma
"göra minne" helt förändrad & jag känner knappt igen det han pratar om......