Jag blir sjuk av ingen kärlek!
Jag blir sjuk av kärleken,att ingen kärlek ha hos mig..
Att hela tiden börja om från början få tro.nya hop om en ny vän...
Det svåraste för mig är att ge upp,att inte släppa taget på en gång..när jag märker att något är galet,jag vill ge mer tid.försöka finna en mellan väg..ett djup.en relation..en början på något som redan är slut...
Det tär på mina krafter att orka leva & ta hand om mina vänskapliga relationer.
Jag ger upp helt enkelt när allt är tomt inne i mig.Inte som förut.då kunde jag se mellan fingrarna..
Det har tärt mycket på hälsan och gjort mig sjuk att vara ensam..
att inte ha någon fast punkt.att ha någon vid min sida som jag kan lita på...
Det finns mycket värme och kärlek på insidan i mig,
men jag märker hur jag mer & mer blir kallare,bitskare & nonsalantare mot allt & alla.
Jag tar inte skit av någon längre,
Jag klipper direkt.PANG bara..hej då med dig!
Alla kommer till en punkt där de känner att "nu får jag bestämma mig".
Jag har varit och är en outtröttlig kärleksletande vilde det senaste året.
Man spänner sig. bär ett slags sorg i kroppen hela tiden. Den blir som en klump i halsen.
Ibland är kärleken inte så lätt.
Tänkte ge upp
Under Mars månad hände så mycket sjuka saker i mitt liv,förlorade en ny funnen kärlek.mitt jobb.allt på en gång...saker rent privat som har varit väldigt svåra, Det fanns tillfällen då jag tänkte att nu ger jag upp, samtidigt som jag vet att den enda som förlorar på det är jag själv.Så det var bara att ta nya friska tag..
Det svåraste för mig är att ge upp,tack & lov i allt..Kan vara jobbigt för andra..hum..för mig med...
så..Jag har börjat at tge upp...tack & lov...för mig själv & andra!
40 års krisen
Med mitt platina-blond kalufs knuten i hårpiska - så ..ser jag oförskämt pigg och sorglös ut,
Lite solbrun efter semestern i Indien,Jag mår ganska så jävla bra efter att passerat 40 års krisen..
Jag har "hittat mig själv"... bahh...sånt är bara att ta sig igenom,
Jag har gjort en tämligen säregen djupdykning i mina "alla liv jag haft"..
Varit "manisk" rädd att bli ensam,att inte ha någon att dela alla mina minnen med..
MÅSTE ha en Man hela tiden vid min sida.Bo ihop.Göra allt ihop.Planera i hop..sova i hop.
Känner i dag,att allt det där är inte så noga längre.
NU är det Jag som bestämmer vad jag vill göra av och med min tid.Om den jag dejtar inte vill träffa mig,göra något med mig,så gör jag det med någon annan.Jag behöver inte längre hela tiden vara ärlig.mana fram lögner bara för att...Jag skiter i vad alla andra gör när jag inte är med.Alla tycker väl att jag är en "jobbig" typ,då ska man veta hur in i helv jobbigt det är att vara jag!!!Det går inte att tänka på vad folk ska tycka. Jag hoppas förstås att mina Vänner gillar vad jag gör, vad jag står för & vem jag är...
men framförallt hoppas jag så klart hitta en "Själs vän" som jag kan "feedback" med & leva i lugn & ro med så länge det går..Jag har inge bråttom alls..Inte längre.
Jag vill få göra musik igen,få min musik att spegla vad som händer i mitt liv
OK..!! Jag är inte lycklig nu,men..jag känner en annan frid för första gången i mitt liv.
"Blev djupt sårad"
För att komma hit,däer jag är NU! Så har jag varit tvungen att ta mig igenom allt det mörka ..bitterhet,svek,slag med ord & hand..lögner & förtal.Vänner som svek..
Kärlek som svalnade.Giftermåls planer som krasades sönder.
Ensamheten & smärtan att vara ensam.Otroligt ensam. (tack gode gu´ för DC++)
Jag vet att jag bl.a är översexuell.Det har jag fått fan över ,spec alla mina pinupp bilder....
men(skrattar) Jag var "bara" tvungen att få uttrycka min sexualitet, vilket var väldigt viktigt,
jag behövde få känan att jag "ändå räckte till" trots svek från den jag älskjade av allt på denna jord(förutom mina barn) kanske också för att få göra upp med det förflutna ,
Visa att jag dög,att någon ville ha mig.tråna efter mig,
då Mannen jag älskade SVEK mig,för en annan kvinna visade det sig.......
Jag har blivit djupt sårad av många människor jag litade på.
Olika slags relationer hade gått i kras. Men nu är jag på en annan, mycket bättre plats.
Den platsen kallas till vardags "kärlek" i sig själv,med mig själv..
Utan någon annan som stöttar mig...Visst känner jag mig fruktansvärt ensam,så klart..
Men ensamheten är inte såååå farlig,Det värsta är att jag känner mer & mer..
Jag kommer att förbli ensam.Det är ingen som orkar med min "inre styrka" qvickhet & ärlighet....
Jag kommer att bli "pensionär" ensam..så tragiskt.så sogligt.så ensamt...
"Min bäste vän"
Min sista kärlek var min bäste vän och ett stöd jag aldrig haft tidigare.Han fick mig att tro igen på allt som handlade om ärlighet & äkta kärlek. . Och han älskade musik,som mig... men allt var bara ett spel för gallerierna & efter det har mitt liv totalt krashat.Nu vågar jag aldrig mera lite på någon.Men jag vågar leva igen..& göra vad jag vill..till slut...
