MotherBitch

 Ett beslut att fatta

.
                                  http://www.mia-makila.com  



Smärtsamt men sant.  Jag kommer aldrig att bli riktigt älskad.

Jaa, . Joo visst fan kan man älska mig.
Men bara passionerat & kraftfullt ett tag. Sedan tar det STOPP..som alltid...  


Ända sedan jag var liten letade jag efter en Man till mamma.
Även fasten jag hade en pappa som mamma var gift med, men som aldrig var hemma
för han alltid var på turnéer,så raggade lilla jag snygga långhåriga hippie killar på Vanadins badet
eller i Wasaparken till mammas förtjusning & smicker, men så klart hade egna barn & fru.... 


När jag vart lite äldre och upptäckte kärleken så började jag ragga åt mig själv.

Hann att både förlova mig, flytta hemifrån & separera innan 17 års ålder .
Gifte mig första gången när jag var 18 år (dock endast i 2 månaden den gången)
Och på den vägen är det? 


Flickan som letade efter den sanna kärleken.
Eller
Flickan som letade efter den ärliga bekräftelsen. 


Hur många tusen gånger har inte jag fått höra.. 
Kvinna, du är underbar.Du gör mig så lycklig.Gud vad jag älskar dig Du är kvinnan i mitt liv
Du är meningen med livet Jag gör allt för dig.Gift dig med mig.Jag vill flytta ihop med dig.  

Men så går det max två månader & orden är utbytta. 


Va faan, låt mig få vara ifred,
(Innan fick jag inte en sekund för mig själv) 
Ring inte hela tiden & kolla vad jag gör.
(Innan ringde vi varandra & pratade i timmar om precis allt eller om ingenting alls) 
Måste du bli helt galen bara för att jag inte svarar på dina sms på en gång?
(Innan fick jag tömma inboxen i mob. För att hans mess drasade in) 
Måste vi ha sex hela tiden. Jag är ju trött.
(Innan hade vi sex så ofta så jag tappade räkningen & mer därtill)  
Jag måste hitta mig själv innan jag ger mig in i en ny relation. ? men med andra går bra,så klart.
(Innan var jag allt för honom & han ville göra allt med mig) 
Jag är psykiskt störd/ostabil.. Så jag är endå inget & ha..
(Innan pratade vi om våra inre brister & själsliga sår & jag sa att jag älskade honom för den han var)  

Tragiskt, men jag har insett att mitt liv kommer att fortsätta med att ha 3 månaders relationer!!
Jag har alldeles för stora krav..

Jag BEHÖVER ha en man som älskar mig så mycket  så att det gör ont i hela honom när han inte ser mig..
Jag BEHÖVER att han med ömhet & värme i sitt bröst vill ta på mig & älskar när jag tar på honom...
Jag BEHÖVER att han köper mig blommor..presenter ..skämmer bort mig..överraskar mig...
Jag BEHÖVER att han ska bli glad när jag skämmer bort honom...
Jag BEHÖVER att han ska vilja göra allt med mig.....dela allt med mig.....prata om allt med mig...
Jag BEHÖVER att han ser mig....lyssnar på mig... delar sina tankar med mig...
Jag BEHÖVER att han delar sin smärta.sorg.glädje..kärlek med mig....
Jag BEHÖVER att han tar "hand om mig"... och låter mig få "ta hand om" honom...
Jag BEHÖVER ha en man som är nöjd med sig själv, så han har lugnet och styrkan 
att kunna leva tillsammans med mig..
Jag BEHÖVER att han förstår vad jag har gått igenom "innan?,
så han hajar när jag flipprar ut & blir osäker... istället för att bli arg & "backar"


Tre månaders relationer är i mitt liv ALLTID: 
intensiva.smärtsamma.hissnande oroliga.impulsiva.hetsiga.galnasjuka,bittra eldiga.lögnaktiga smutsiga 


Och det enda jag vill i mitt vuxna liv vara att hitta Mannen i mitt Liv ...
Och hur svårt är det..suckar...


*skrolla ner & läs gamla bloggisar*