40 års krisen

38729-62




Med
mitt platina-blond kalufs knuten i hårpiska - så ..ser jag oförskämt pigg och sorglös ut,
Lite solbrun efter semestern i Indien,Jag mår ganska så jävla bra efter att passerat 40 års krisen..

Jag har "hittat  mig själv"... bahh...sånt är bara att ta sig igenom, 
Jag har gjort en tämligen säregen djupdykning i mina "alla liv jag haft"..
Varit "manisk" rädd att bli ensam,att inte ha någon att dela alla mina minnen med..
MÅSTE ha en Man hela tiden vid min sida.Bo ihop.Göra allt ihop.Planera i hop..sova i hop.

Känner i dag,att allt det där är inte så noga längre.

NU
är det Jag som bestämmer vad jag vill göra av och med min tid.Om den jag dejtar inte vill träffa mig,göra något med mig,så gör jag det med någon annan.Jag behöver inte längre hela tiden vara ärlig.mana fram lögner bara för att...Jag skiter i vad alla andra gör när jag inte är med.Alla tycker väl att jag är en "jobbig" typ,då ska man veta hur in i helv jobbigt det är att vara jag!!!Det går inte att tänka på vad folk ska tycka. Jag hoppas förstås att mina Vänner gillar vad jag gör, vad jag står för & vem jag är...
men framförallt hoppas  jag så klart hitta en  "Själs vän" som jag kan "feedback" med & leva i lugn & ro med så länge det går..Jag har inge bråttom alls..Inte längre.
Jag vill få göra musik igen,få min musik att  spegla vad som händer i mitt liv 

OK..!! Jag är inte lycklig nu,men..jag känner en annan frid för första gången i mitt liv.
  
"Blev djupt sårad" 

För att komma hit,däer jag är NU!  Så har jag varit tvungen att ta mig igenom allt det mörka ..bitterhet,svek,slag med ord & hand..lögner & förtal.Vänner som svek..
Kärlek som svalnade.Giftermåls planer som krasades sönder.
Ensamheten & smärtan att vara ensam.Otroligt ensam. (tack gode gu´ för DC++)

Jag vet att jag bl.a är översexuell.Det har jag fått fan över ,spec alla mina pinupp bilder....
men(skrattar) Jag var "bara" tvungen att få uttrycka min sexualitet, vilket var väldigt viktigt,
jag behövde få känan att jag "ändå räckte till" trots svek från den jag älskjade av allt på denna jord(förutom mina barn) kanske också för att få göra upp med det förflutna ,
Visa att jag dög,att någon ville ha mig.tråna efter mig,
då Mannen jag älskade SVEK mig,för en annan kvinna visade det sig.......

Jag har blivit djupt sårad av många människor jag litade på.
Olika slags relationer hade gått i kras. Men nu är jag på en annan, mycket bättre plats.
Den platsen kallas till vardags "kärlek" i sig själv,med mig själv..
Utan någon annan som stöttar mig...Visst känner jag mig fruktansvärt ensam,så klart..
Men ensamheten är inte såååå farlig,Det värsta är att jag känner mer & mer..
Jag kommer att förbli ensam.Det är ingen som orkar med min "inre styrka" qvickhet & ärlighet....
Jag kommer att bli "pensionär" ensam..så tragiskt.så sogligt.så ensamt...
  
  
"Min bäste vän" 

Min sista kärlek var min bäste vän och ett stöd jag aldrig haft tidigare.Han fick mig att tro igen på allt som handlade om ärlighet & äkta kärlek. . Och han älskade musik,som mig... men allt var bara ett spel för gallerierna & efter det har mitt liv totalt krashat.Nu vågar jag aldrig mera lite på någon.Men jag vågar leva igen..& göra vad jag vill..till slut...



Att vara den den andra Kvinnan!


    "Du kan klicka på bilderna,så blir de STÖRRE"!!





Jag vart totalt snurrig  ,kände mig så tom när han hade gått.Allt vart så "tyst" här hemma igen..
Det vart så jobbigt den situation vi hamnade i ,Men det är inget att göra åt....
Det kanske alltid kommer att var aså här...

"Kan inte råda över det"...

Han visste att jag aldrig hade inlett en relation om han var gift eller upptagen..kliver inte in i andras liv,familj.Jag hoppades att han skulle förstå att jag verkligen ville tror på hans ord,om att deras förhållande var över,Men med tiden började jag förstå,tuvärr smärtsamt ,
så lever de två som man & hustru i alla fall,utåt sett,



Är så rädd...rädd för att det är ett "dubbel spel"...men jag vill tro .tiden ville säga, vad som är vad,
Hans tystand mellan varven får mig att gå av på mitten..Jag trasas sönder.
Har hon sagt att han får göra som han vill,bara hon inget får veta.Har de en överrenskomelse,att leva ihop,
men ha sex med andra..Åhhh.jag blir galen,orkar inte fundera längre..Orkar inte..


"Om Hon,hans fru.. skulle  konfronterats med mig av någon jobbig anledning,någongång.. ,så kommer jag säga som det är..Att "Han" sa att de två hade separerat, ,att han har sagt att de bodde i samma hus,men att han hade flyttat ner i källaren..att allt var mer eller mindre över ...som sagt var..Jag skulle aldrig försöka komma imellan en man & en hustru... "

Det är fruktansvärt jobbigt när Han " talar om henne som sin  Fru" ..
Älskade han henne fortfarande..
Saknade han henne,hennes kropp..andetag..berörningar....
Träffade han  mig bara för att han fick allt det utav mig nu...


Tydligen gör de saker tillsammans fortfarande,
som den lilla familj de endå förvisso är...


Han.. fick mig att tro att han var fri, MER ELLER MINDRE!!

Han  började  tala mer & mer om hennes kontrollbehov,Hennes svartsjuka & han lät stolt...
Hur de De åker bort tillsammans, Middagar med bekantar & vänner..
Jag vill inte veta...Jag förstår inte? 

                    

Innan fick han mig att tro att det var över mellan dem.. ,
men att han "bara" bodde kvar i källaren för deras barns skull..,
(deras gemensamma ekonomi,deras affärer i hop,osv.)
Tydligen var allt mer komplicerat än vad Han gav sken av i början..

Trodde att det var försent att backa.. 
att  jag dessvärre vart fast..i det som Vi har hunnit skapa..tillsamman...

Trivs med honom...älskar att ha sex med honom   ..   
...att få bada tillsammans i badkaret..med levande ljus & mys,smek & kel....
.att..få känna hans händer på min kropp..smekningar..
"Han gick runt i min lägenhet & pratade i sin mobil....gick förbi mig.. log..mot mig..& tog på mig..fortsatte att prata & så kom Han förbi igen & tog på  mig..bara för att visa mig att han visste att jag fanns där..."



Jag bad honom..i ett brev..."prata inte mer om din "fru" med mig.."
Det kändes som en kniv i magen varje gång Han tilltalade henne som Sin Fru,
Han pratade om henne & deras liv som den familj de ändå var..



Efter mitt brev,så blev Han TYST väldigt länge..!!
Det var olidligt.



Men nu är han här igen,i mitt LIV. ...
Han hade saknat mig,Tänkt på mig...

Jag tycker om honom,tycker om att sitta & lyssna när han pratar om sitt liv,
Sin släkt...Vad han har varit med om i sitt liv..Böcker han skivit,Gården han delar med sin mor ....
Vad som rör sig i hans enormt smarta huvud...

Han,med ett stort H, tycker om mig,Han tycker om precis HELA mig.
Vi smeker varandra.Kysser varandra,badar tillsammans..Älskar med varandra om & om igen..
Vi får inte nog av varandra.
OCH DET HÄR ÄR BARA BÖRJAN!!!!
Det pirrar i min själ,Kan inte sluta tänka på honom när han inte är här brevid mig..

Men det gör ont..när han inte är här..


Men ...han fortsätter att tala om henne som "sin fru"..Han har glömt bort mitt brev..
Han har glömt bort vad jag bad honom om...


Åhhh!

Jag tar det jag får...som den andra Kvinna jag är..
För han får mig att må bra,de stunder vi är tillsammans.....




"Trodde aldrig att jag skulle hamna i denna situation,aldrig..
Jag som alltid i hela mitt liv har varit ärlig mot mina medsystrar
Backat i relationer,förälskelser,drömmar & lustar..nekat & gått min väg,
visat ryggen & stolt gått därifrån,alltid haft ryggen fri,
Man har alltid kunnat lita på mig som vän& väninna.

Jag har aldrig låtigt mig frestats,
Aldrig "klivit på andras bitar"..aldrig.."




Nu står jag här,som ett fån,som den andra kvinnan trots allt..
Och jag saknar honom..Saknar honom så mycket..som den andra Kvinna jag är....

Jag hoppas vid min Gud,att det verkligen är över mellan dem & att jag inte förstör
för en underbart "lycklig" liten familj i ett litet radhus ......



1½ månad senare!!!

Vi har kommit fram till ett slut..endå..

Dagar ,morgnar av åtrå till varandra...telefon mys & smekande ord..
Vi planerade hela sommaren tillsammans,men allt blev så galet.
Han sa att han "älskade hela mig" & jag tappade andan totalt..
Kanske ,kanske det endå skulle bli vi två...på något sätt.
Ett döds fall i hans nära hans "fru",gjorde det,sa han så mycket lättare nu för oss två.
Nu är allt snart över,sa han..Nu kommer Vi kunna träffas.... så mycket mera..


Det slutade med att han skrek åt mig i telefonen & slängde på luren..vägrade att svara eller prata med mig..

Var det hans dåliga samvete mot sin familj & "fru"..Förstod han att hon behövde honom nu mer än någonsin & inte jag!
Och för att klara av att välja,så valde hn att skrämma bort mig..putta bort mig...
I stället för att bara vara ärlig....






Finns Du Älskling!?

Bergsklättra i känslor med mig!!!






Jag är en glad liten skit som ger & tar av vad livet tar & ger!!! 
Vill ha en arm att somna på .
Jag vill umgås,äta ute.resa utomlands.Busa ,
eller bara vara tillsammans.

Få strosa omkring i din morgonrock,
dricka te i sängen & njuta av vår nyfunna kärlek.Kela,mysa.
Att älska och tillsammans hitta "vår" vardag...


Jag vill få ta hand om den jag älskar och få känna mig trygg i "vår" omgivning....
Kunna lita på den som säger sig ha mig i sitt hjärta..
Bli "uppvaktad"...Att få bli behandlad med respekt
& bli bortskämd med kärlek av alla de slag..

Det är MIN tur nu att få känna av det som "alla andra" någongång fått vara med om..
Det har alltid annars varit jag som ger & ger hela tiden i mina gamla relationer.

Jag vill sluta leka "flickvän" när det passar "honom"
& få känna att även jag är värd respekt,kärlek & sympati.

Är det så fel??


Du Man som vet att du kan om du bara vill...
som äntligen vill försöka..ta det lugnt & våga ge livet en andra Chanse..

Finns du ??
- (näee)


Hur hårt...

.... Kan du slå mig med ord & handling???




Du lämnade mig..sa att allt var över...
Att du ville leva ett mer kontroll-behövligt och inrutat liv med saker som gagnade dig..
(Du har ändrat dig så många gånger om varför du "lämnade mig",har tappat räkningen nu)
Jag ville tro dig,Ville förstå..Men jag kunde inte.Jag både såg & hörde på dig att du ljög!

Nu - 1 år senare kom det fram..
Du sa det själv...
Du gick till henne...hon som kom oss emellan..

Datumet ,helgen som vi skulle ha förlovat oss i Indien,resan jag fick göra själv..d
å var du hemma hos henne på Fest.medans jag satt själv på stranden & tittade på "vår" solnedgång..

Morgonen då vi hade vaknat i varandras armar,dagen efter att jag hade kommit hem
från min ensamma resa,utan dig..min livskamrat..bästis.bus.,ringde "hon" på din mobil & grät...Hon visste INTE att jag var där..kan aldrig glömma dina skamfyllda ögon..Våra slagsmål handlade senare om Henne,men du vägrade erkänna sanningen för mig,på min misstro..

Därför vart allt så mycket hårdare i en smärtsam verklighet,nu när jag fick veta av dig ,
att Du hade haft henne om & om igen i dina armar..Armar som jag trodde var för  mig...
Ord som jag trodde var dina om oss..till mig..kärlek som hon fick av dig,,Inte jag..utan hon..

Allt var bara en illusion som Du skapade åt oss i din egna lilla bubbla..
När den sprack,så tittade åt Petra...Du har suktat efter henne i nästan 1½ år..

Jag var med dig när du såg henne fösta gången,jag såg att du "tittade" ,
men då kallade du henne  för en ,jag citerar..- "billig slampa på fyllan"..
Du kom hem sent den natten..För jag orkade inte se dina blickar åt hennes håll,
så jag åkte hem från den festen du & jag arbetade bakom baren där hon var.....
jag fick inte din kärlek längre....TVÅ  veckor senare lämnade du mig...Jag hittade hennes mobil nummer 1 månad senare i din mobil..då vi fortfarande delade säng...då vi fortfarande försökte...Jag  ringde på hennes mobil svar..lämnade ett meddelande..,sa att Vi var tillsammans,att vi försökte..& hon fick backa innan det gick för långt...Att vi hade en resa till Indien där vi skulle förlova oss...att våra (mina)barn skulle följa med...Du vart helt galen...helt hatisk..& jag såg ...jag såg i dina ögon att det fanns inget kvar av den värme du hade haft för mig..den var borta..totalt borta..

Dina hatiska ord,Dina kalla blickar.Dina starka händer..Ditt avsky mot mig för att jag "bara försökte rädda" våran kärlek..att jag kämpade för oss.....
men du hade redan valt bort mig..Du gjorde dig av med mig för att få henne...Jag har fortfarande märket av din känga i hall väggen..när du vart helt galen av att jag grät för att jag var så rädd för att du hade blivit betuttad i Petra !!


Nu i natt....så...   
förstod jag redan när du tog av dig din tröja för att visa  mig ,det du hade rest. tattuerat på din rygg att jag blir inte den fösta som får vakna bredvid dig & se den.Det var redan gjort....(jag blundade i morse....så hårt så hårt)Mina bröst var "bästis tuttisarna",sa du..Du kallade mig sötis..Du var mild..varm..len...Du smekte min rygg.nacke.kysste mig varsamt,gav mig njutning.. kroppar som slingrar sig in i varandra...,kroppar som känner varandra...När vi hade i ord & i kroppsspråk talat om för varandra att vi hade saknat varandra dessa månader vi hade varit ifrån varandra...för att sedan ...så kom det..orden..slagen  av hårda ord..som jag aldrig ville höra..av dig..Du talade om att du hade haft henne i ditt liv,men att du nu hade gjort dig av med henne,Nu spydde du galla över hennes mentalitet & liv...Du sa att hon hade sagt att du var  "kall & elak".....Du sa att du försökte komma "bort i från henne"Men,ännu en gång..både  jag såg & märkte jag på dig att du var sårad..ensam..Du sa,(igen) att du hade förstått efter det här ,att du var en ensam varg.En man som måste få leva i sin lilla eremit värld.Samma ord om igen,men efter henne..inte efter mig..

Senare på natten..
när vi båda inte kunde sova.sa  du att det kändes skönt att känna mig andas igen i din famn..
Jag sa att jag försökte andas,men att det var svårt...Jag var så sårad..så ...tom..i själen..medans vi rullade runt ,bökade med täcket..stirrade på varandra i mörkret och svettades. Vi hade tusen ångest tankar..smärta av att vi är dem vi är för varandra..att vi alltid hamnar här..i den här situationen..om & om igen...vi hade sex igen..Vårat destruktivta beteende som bara du & jag kan förstå..Allt hat..alla känslor..våra omslingrande svettiga kroppar....ljud..ångest.lustar.sinnen... som älskade i natten..


När våra händer (som vanligt letade sig efter varandra) på pendeln,när jag skulle gå av...
så sa jag..
- du krossade mitt hjärta i natt..
Då svarade du..
- det gör ju jag hela tiden....



Bilden är tagen i samma efter ögonblick då Du friade till mig på SRF - 04

*klicka på bilden så blir den större*

Painless

Du kan klicka på bilderna.så blir de större.




Att kunna känna smärta,släppa UT den..dra in den igen....smaka,
känna dess smärta i hela munnen..Brännande het tyranisk tårfylld smärta!!
Just ...bara för att...kärleken finns inte längre kvar...fanns den här,eller var allt bara en ångest?






Försöker ta kontroll,försöker inte gråta.
Försöker INTE känna smärtan..men den finns där
Det var så länge sedan.Tiden läker inte alla mina sår.





 

Du SA!!
Jag var Kvinnan i ditt liv!
meningen med livet!
Du sa att Du Älskade Mig!



Du sa att du aldrig skulle få mig att gråta!!







 

Ibland så försöker jag Förlåta.... 
Men..
Jag kan INTE!!!




Kärlek är som ett glas rött gott Vin!



En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern.
När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor
och tom syltburk, och fyller den med golfbollar.

Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.
Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller
dem i burken.
Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen
mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full.
De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand och
häller den i burken.

Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor.
Återigen frågar han studenterna om burken är full och
studenterna svarar med ett rungande JA.

Professorn tar då fram ett glas vin från under katedern och häller
hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen
mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk
representerar ditt liv.

Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn,
din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt
annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv
fortsatt vara fullständigt.

De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något,
ditt jobb, din bil, ditt hus.

Sanden är allt annat, de små sakerna. Om du först häller sanden i
syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till
golfbollarna och småkulorna.

Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid
och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de
sakerna som är viktigast för dig.

Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med
barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela
18 hål till.

Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna.
Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något.
Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad vinet
representerade.

Professorn log.
Jag är glad att du ställde den frågan.
Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det
alltid plats för ett glas vin.
 
 
 
 

Jag orkar inte längre, förstår du inte det?

Jag orkar inte längre, förstår du inte det?
Jag har gråtit så många tårar, så mycket smärta. & Du bara tänker på dig själv, att du ska få må bra. Du ringer & talar om att du har varit duktig, att det enda du gjort sedan du kom hem är att arbeta, plugga & mecka din tv-arkad spel. I dagarna 3 ringer du..I det sista av 3  talar du om att det enda du har gjort sedan du kom hem är, att ha varit ute på krogen supit & busat så förbannat mycket. ..
Du bara ljuger..om allt...hela ,hela tiden...

Jag orkar ju inte mera. Förstår du inte, Jag gav dig hela mitt liv, mina barn litade på dig, du tjatade till dig våran tillit. Vi var redan så sargade & sårade, men du kämpade dig igenom våra hjärtan & tilltro, när du hade fått det du velat, så baktalade du oss, pratade skit om oss till alla. Du lämnade oss utan ens säga ?hej då?, trots att du lovade den minsta att du skulle göra det, om du ?tröttnade? på oss,


Minns så väl vad det var du svarade henne då hon oroligt frågade dig?

-Näee gumman, jag kommer aldrig att tröttna,
Men jag lovar så klart att OM det skulle ske, så klart att jag säger hej då?


Vilken lögn? vilket falskt spel.



Att leva i nuet & inte i minnet......

Att leva i nuet & inte i minnen,är det vad Världen vill att man skall göra??




Tror inte det
Att "göra minnen" känns bra i både kropp & själ.att få dela på något gemensamt...
Men med bitterhetens sötma har jag med  erfarenhet upptäckt
att så är INTE  fallet alls.Onej!
Det man delar tillsammans  just i de ögonblicken man känner att
"man hör ihop,gör minnen tillsammans"delar sig allt i hjärta & huvud
på den andre,när ALLT sedan kommer till sin tragiska spets (AJ!!)
Inte just då..man skrattar ,minns tillsammans alltihop precis så som det var..
man kan nästan känna ett rus av de känslor,dofter.värmen av solen ..
höra musiken i bakhuvudet.el nå´t annat..när man "minns tillsammans "
& nästan pratar i mun på varandra när man delar med sig
av sina minnen till andra ...

Men..så raderas det, erasar  allt bara bort i den andres hjärna & själ..
DET finns helt plötsligt INTE där mera.

- " men hörru,kommer du inte ihåg när du & jag gjorde det där roliga,du vet??
     vi skrattade & var så underbart kära..minns du inte alls??? "

- " Näe..jag minns inte..va fan..jag har annat att tänka på nu " ....

- Det var Du som sa till mig...
Gumman,glöm aldrig bort den här stunden..lova mig det!?


Så helt plötsligt,bara så där..
så tog "han" bort det sista av det vackra,underbara som fanns kvar
Nu finns bara allt det elaka,smutsiga som blev över
av alla dåliga "göra minnen" kvar....
Och det är precis det "han" bara minns..
det dåliga,jobbiga.tråkiga..Inget vackert fick finnas kvar
och gör det,så är historien helt & håller en helt "ny story "av vårt gemensamma
"göra minne" helt förändrad & jag känner knappt igen det han pratar om......

Tomte Mor är slut för den här säsongen!!



Känner mig lite ?tom? i själen efter alla turbulenta krascher...
Känner att jag bränner så jäv..mycket onödig energie på att bli kär,
bli sårad,upptäcka felen & försöka igen..förlåta...känna agg....
bli sviken eller svika någon för att det inte känns rätt...
Hitta en ny ?vän?..pirret,bli sårad..om igen..bla.bla.bla.
Det sliter som fan..

När jag greppar  en "situation  ..ideer..hur något funkar..",what so ever...
så får man fan inge klapp på ryggen & fan va bra ru e´ ..
utan då blir de...sura miner  istället & han,den,det ser mig som ett hot..

Fattar aldrig varför det blir så hela tiden..
Är jag för smart,men visar det tydligen inte förrens det är försent
& då blir de förvirrade, tappar balansen..blir arg på mig...ähh..
Nu analyserar jag igen..

Men jag behöver nog en Man som tycker om min styrka..
i tankeform & sinne...

Tomte Mor!!

Black In Black....




Mitt Liv ..

är ett enda jävla kaos...

Hatar allt & alla.....

Ingen kan göra mig fullkomlig el lycklig,,,

Ingen...

Jag står kvar & stampar med samma ångest och sorg..

Bara med öppet sinne kan vi se nyanserna.




Bara med öppet sinne kan vi se nyanserna.

 
Alla psykiskt friska människor blir, i någon mån, "stalkers" om Kärleken gör slut.
Bara sjuka människor kan ignorera personen som krossat ens hjärta.
Inte för att jag hävdar att jag är helt jävla frisk. Men kanske inte sjuk heller.
Jag var kär, förälskad. Och mänskligt naiv att jag,min dåre föll för smicker
och uppskattade att han var så ihärdig. Hur skulle jag kunna veta om han verkligen
menade det den här gången eller skulle jag bli lurad på allt som jag trodde på...
Igen. & Igen. & igen.som alla de andra gångerna..

Men i stället vart det jag som blev offret .... igen...

Om föföljelse. Vanvett & terrosering.
Jag som inte ännes ville först. Inte vågade. Inte tordes försöka igen.
Men när jag tillslut gav med mig, gav vika för allt som sas & allt som lovades...

Ja. Då vände det och helt plötsligt vart allt mitt fel.

Mitt fel att kärleken inte höll, mitt fel att han stack.
Mitt fel att han gav upp.
Mitt fel att han valde en annan.
Mitt fel... att jag vart så jobbig...
Mitt fel. Att jag valde honom.
Mitt fel att jag lyssnade på hans vackra ord om sann kärlek ...
 
Men. Det enda jag ville försöka förstå när allt var över & jag stod ensam kvar..
Var ... Varför valde du mig? Varför valde du att såra mig?

Lugnet före stormen...

Lugnet före stormen...

Jag Tror INTE på Ödet längre

   Jag tror inte på Ödet längre !
                                                Varför ska jag? 


    
Bitterhetens sötma är mitt förnamn & Hatet är mitt efternamn?

......


Jag verkligen njöt & älskade känslan av att få göra andra människor lyckliga.
Jag överraskade alltid med presenter, utflykter. Konserter? resor.
Bio med middagar. Mys bad med candelaber & vin. Soft musik.

Att ta hand om varandra är det viktigaste som finns för det är ju så underbart
att se den man älskar att bli, harmonisk.nöjd.lycklig.
Jag blir varm i hela mig när jag ser på den andre eller känner själv att jag har lyckats göra rätt.
Det ska bara finnas där..annars blir det krystat & fel ...irritation blir till en bekräftelse tillslut..
·        

Nu har jag slocknat. Efter år av givande.av att dela med mig? av att ge bort en del av min själ till varje man som trott sig älskat mig & fick för sig att dela sitt liv med mig? som bara tog mig för givet eller. Inte såg mig & mina behov. Som inte var rädd om mig.

Försöker inte göra mig illa mer nu.
·         Inte öppna dörren. Inte ännes på glänt.
·         Tittar bort. Lyssnar inte. Känner inte efter.
     
I grunden så tänker man på sig själv i alla handlingar.
 Vill gärna omforma det dåliga till något bra.

Att man inte kan få det man vill ha av en person kan kännas mer egoistiskt.

Saknar den äkta sanna lyckan av att kunna få chansen att älska en annan människa...
Och att få bli älskad tillbaks? Finns den?
Funderar alltid i början i ett nytt förhållande om jag skall släppa ut känslor eller hålla tillbaka. Vara sann mot sig själv och släppa ut är nog bäst. Så varför blir jag alltid ensam kvar. Jag lever inte på hatet. Men jag lever på hatet mot hatet. Det känns lättast att leva på hatet.,
Bitterhetens sötma är mitt förnamn & Hatet är mitt efternamn?
Ena dagen kan jag må hur bra som helst men dagen efter kan det kännas att det inte är värt att leva. Man kan lura sig själv, men det hinner ifatt...


Skulle va skönt att ha någon som plockade upp mig från det skitiga golvet ibland,
som ser vem jag är, hur jag mår. Mina laster. Brister & fel? mina downs.
en soul maids..en bästa vän,älskare & kompis, mitt andra jag..min andra hälft?

Jag vill ha en Man i mitt liv som vill ge & ta vara på det vackra som finns, kärleken, respekten & ömsidigheten, troheten & glädjen över att få somna bredvid varandra
Och vakna upp tillsammans varje morgon,
Som med kärlek masserar mina ömma svullna fötter, som smeker min onda rygg
& nacke tills jag somnar ....utan att själv sucka och kör över mig som en buldozer, bara för att?
jag har behöft tjatat mig till 3 minuters massage el kärlek eller sex?
Utan som ser på mig från månljusets sken med ett leende och tänker att han är så lycklig som får göra mig lycklig? han vet, att vi två tar hand Om varandra.

När den ene är sjuk eller hängig, tar den andre vid... stöttar & ställer upp...
Tar hand om varandra. Små bubbelbad mitt i veckan. Ett glas rött till maten.
Mys i sängen & skratt. Krypa upp hos varandra till en film i soffan.
En liten överraskande blombukett som står på köksbordet & en lapp där det står.
?tack för att du finns? ? bara så där. Små överraskningar till varandra. 

?

Att kunna leva tillsammans & synka våra olika liv på ett fungerande sätt.
En musikspelandes/sjungandes Man som jag kan dela mina musikaliska intressen med,
är så viktigt för mig. Att kunna skapa musik tillsammans. Att lyssna på mina ord & min vetenskap
& kunskaper. Som inte kör över mig? som älskar min inre styrka & egenskaperna jag har.
?som älskar mig för den jag Ä och för det jag kan ge..?!!

En man som inte har svårt att haka på alla mina impulsiva initiativ
och förändringar som jag gärna vill rucka på & göra ?nåt? nytt & galet med.

Har svårt att acceptera och förstå att alla inte vill eller kan haka på i mitt tempo.
Jag kan dessvärre stressa sönder en människa,men inte med flit.
Jag behöver någon som hjälper mig, som har viljan att göra allt för varandra så den andre mår bra. Någon man inte vill vara utan, Dela allt med både livets glada och tråkiga stunder. Inte försöker trampa ner mig, tysta ner mig. Kväva mig med elaka ord. Hårda tag & förmjukelse. Jag pratar & diskuterar.
Frågar & försöker förstå.
Men först blir jag lamslagen,apatisk,chockad & förstår inte hur han kunde innan säga
att han skulle aldrig utsätta mig för varken tårar eller smärta fysiskt eller psykiskt
Och just i denna stund står han framför mig med hatiska kalla ögon & skriker åt mig elaka ord.. Ser hur hans läppar rör sig. Ser hans tänder. Ser hans avsky i blicken.
Känner hans händer hårt runt mina armar..hur hans fingrar tar tag om min käke & kramar om...

men....det enda jag hör är min egen röst inne i mitt huvud.. medans tårarna rinner nedför mina kinder...

- hur kunde han..Varför gör han så här,Vad var det som hände..??
Han kan inte älska mig. Har aldrig gjort.

Känner en smärta i bröstet som är fruktansvärd. (besvikelsen)


När allt det lägger sig..när timmarna,dagarna & veckorna går... så blir jag mer uppgiven ,
bitter & svag.... jag ger mig inte..för jag minns allt som om det var ...innan han förvandlades till 
"ett monster"..... Minns vad han sa. Att jag var smart. Att han älskade min hjärna. Så. Han väljer att dra.
Att sticka. När argumenten tynar & han kan inget annat än att slåss med elaka ord. Som dräper mig, golvar mig.totalt...Men jag reser mig upp... Gråtandes. Spyfärdig. 
 
 
En förälskelse är som en berusning och en verklighetsflykt.
Jag handlar bortom allt förnuft. Jag blir oemottaglig för alla kloka argument.
Jag vägrar att se verkligheten. Glömmer bort alla viktiga ting jag borde göra
& Ska ha gjort. ,Jag vill bara ligga i sängen,titta på varandra som två fåntrattar...
Åhh. Underbart. Är kort. Men. Också har en förälskelse en baksmälla, när allt är över?
när man är ensam igen... Jag riktigt hatar att laga mat ensam. Äta ensam, bada badkar ensam. Promenera ensam, se på filmer ensam. Handla ensam..skratta ensam..

 
 
Ingen människa känner sig mer förtvivlad och övergiven än den som mitt i natten får ångest och inte har en varm, mjuk len manlig kropp bredvid sig. Som tröstar i nattens mörker. som håller om ,klappar på håret i timmar..Tills man lugnt kan somna i ?Hans? trygga famn? 
 
När jag är ensam och ångestfylld är jag rädd. Helt absurt.Jag blir en liten, liten skit....
Blir så förbannad på mig själv! Jag är så trött på att känna så här.

Jag älskar världen, när den älskar Mig..

"Liten"

Nyare inlägg
RSS 2.0